Ur förordet till första upplagan

I den här framlagda översikten, vilken närmast är avsedd som handledning för geografilärare, redogöres först i största korthet för kartprojektioners allmänna egenskaper. Vid denna redogörelse liksom i den därpå följande specialbeskrivningen ha omständiga matematiska formler och bevis uteslutits för att möjliggöra arbetets användning även för en icke-matematiker.

Uppsala, Universitetets Geografiska Institution, i maj 1916.
J. V. Eriksson.

Förord till andra upplagan

Den nu föreliggande andra upplagan har tillkommit med i huvudsak oförändrat program. I väsentliga delar är den dock omarbetad, och härvid ha - utan några som helst deduktioner - vissa konstruktionsformler tillagts. Åtskilliga nya projektioner ha upptagits och bland de övriga hava mindre, systematiska omgrupperingar företagits. Särskild uppmärksamhet har ägnats projektioner, som använts för de nordiska ländernas officiella kartverk, varvid en del misstag i den äldre upplagan rättats. Bland övriga tillägg må nämnas den utförligare behandlingen av kartprojektioners konstruktion medels rätvinkliga koordinater. I fråga om terminologien har bl. a. vidtagits den förändringen, att de gamla termerna "yttrohet", "längdtrohet" och "vinkeltrohet" utbytts mot de exaktare uttrycken "ytriktighet", "längdriktighet" och "vinkelriktighet" samt att termen "förvridning" jämte tillhörande sammansättningar ersatts med det enklare och mera träffande ordet "fel". Genom det nya förlagets tillmötesgående har det varit möjligt att väsentligt utöka såväl illustrations- som tabellmaterialet.

För välvilliga råd och litteraturanvisningar m. m. stannar jag i tacksamhetsskuld till bland annat följande personer: professorerna Axel Hamberg (Upsala), K. D. P. Rosén (Stockholm), Martin Vahl (Köbenhavn) och J. E. Rosberg (Helsingfors), docenterna Aksel Arstal (Oslo) och frih. Sten De Geer (Stockholm), fil. kand. greve Bolivar Adlercreutz (Saltsjöbaden) och kartredaktören löjtnant Bror Thordeman (Stockholm).

Stockholm, Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt, i januari 1925.
J. V. Eriksson.